Vet du vad som pågår i ditt område? Bland dina vänner?
Hur mycket det är som sker innanför låsta dörrar?Min historia, nedan, är bara en av mångas … år i mitt liv, som jag kallar för helvetesåren: 2002-2006.
Detta sker runt omkring oss, hela tiden.
Vad kan du göra?
Just precis du?
Tillsammans förändrar vi världen, och här är dagen vi sätter ned foten och visar var vi står.
Eleonor Amora
”Trots att jag skulle kunna ge av mitt blod, för att försvara min familj och mina vänner… så undrar jag ibland, varför…
– varför jag inte slogs för mitt liv, för att försvara mig själv.
Om inte om hade funnits. Om inte han varit full, och jag inte hade druckit något på festen hos grannarna. Om inte jag hade sett första slaget, som han tog kraft i redan bakom axeln. Om inte jag insett att…träffar ett av de slagen, så är det slut. Knuten näve, mot mitt huvud. Med all sin styrka.
Den plötsliga insikten när jag försöker ta mig därifrån…att ramlar jag bakåt nu, så slår jag i den öppna spisen. Jag måste röra mig åt ett annat håll, om han får in ett slag. Klara tankar, utanför rädslan.
Sedan går allt för fort. Rädsla som bedövar, ord som försöker komma i kontakt med förnuft. Ett telefonsamtal bort innan telefonjacket slogs sönder. Hörde dom? Hörde någon vad som händer? Ett tempo och ett ursinne som inte mattas av, vilket gör att jag inser jag måste ut ur huset.
Paniken när jag kastar mig in i sovrummet och river upp sonen ur sängen, paniken när jag kastar mig mot dörren och inser att den är låst och att jag måste få upp den – innan.
Paniken när jag kastar mig ut i mörkret med min 4-åring i famnen och med oktobernattens kyla slåendes mot oss. Barfota fötter i det kalla gräset.
Den ännu större paniken när jag hör bilen rivstarta. Vad gör han? Kommer han att hitta oss? Vi står pressade mot dörrkarmen hos granngården, och har ringt på men ingen öppnar.
Till slut. Ett ljus som tänds. Ett vred som vrids om.
Ett litet barn som lyckats sova genom allt, som läggs i en gästsäng.
Jag vet redan att jag inte har något att hämta hos dom. De vill inte bli inblandade i familjebråk, inte när man är grannar. Mannen i huset har tidigare vägrat hjälpa, vägrat skjutsa till läkare. Han tittar på mig på morgonen, utan ett ord.
Kvinnan i huset berättar tyst för mig, när ingen hör, att för många år sedan slog han henne också.
De perfekta liven, på de perfekta gårdarna med sina röda hus med vita knutar.”
Skriven av, och med Copyright: Eleonor Amora
Bild lånad från Google.