Har ni märkt behovet i världen av att ”någon annan” ska rädda oss?
Gärna någon som befinner sig över oss hierarkiskt och som vi ser upp till – men inte ens alltid en person.
-
Jesus
-
Q
-
Politiker
-
Staten
-
Gurus
-
Vacciner
Alltid ”någon” eller ”någonting” – aldrig oss själva.
Jag står lite mitt emellan många områden just för att andliga ofta anser mig vara aggressiv och hård för att jag är så rak, och att konspirationsteoretikerna och rebellerna ofta anser mig vara för flummig och inte förstår min andliga sida. Själv anser jag mig faktiskt egentligen inte vara endera (eller jo, jag är nog ganska bråkig), utan jag tycker bara att jag ser världen som den faktiskt ÄR!
Fördelen med oss Indigos (läs den nya boken Framtidens Människa – den andliga evolutionen som kommer ut snart, och tills dess kan du lära dig här om Indigos) är att vi instinktivt vet vad som är sant och vad som är falskt. Det finns inte några som kan ljuga för oss utan att magkänslan är där och brummar om att det är något som inte stämmer.
Av någon anledning så har många människor ett behov av att någon annan ska säga till oss vad vi ska tro på och sammanfatta en teori som vi då ska memorera som sant, utan att själv behöva göra egen research.
Sättet jag lär ut på i min akademi kallas för formativt lärande som begrepp, vilket handlar mycket om att man ska tänka själv och att man ska börja hitta och förstå sin egen karta över världen för att utifrån den analysera och ställa sig frågor som vi tillsammans hittar svar på. En del tycker att det är jättejobbigt från början, för att de inte kan memorera ett material som de sedan ska få ett prov på, utan att det slutliga testet egentligen handlar om att de ska lära sig att förstå sig själva, sin egen medialitet och världen omkring oss.
Samma gäller i livet i stort.
I mitt sätt att se på det hela så handlar nämligen frälsarna om att hålla oss på mattan som religionerna alltid gjort, där vi ända sedan prästerskapets tid fått lära oss att det endast är de speciella som ska berätta för oss hur vi ska tro och leva. Under tiden ska vi sitta som tysta möss och vänta på vad de säger att vi ska göra. Detta mönster är genomgående i vårt samhälle och något vi behöver bryta oss fria från.
Faktum är att jag avskyr att sättas på piedestal, just för att jag under inga som helst villkor vill hamna i den fällan att ses som en guru och upphöjas till ofelbar, så att jag inte får vara människa med alla mina fel och brister. För grejen är den – jag slutar aldrig att analysera min omvärld och saker och ting jag läser och lägger märke till. Den flexibiliteten vill jag ha, att jag får lägga till saker i vad jag tror är min sanning, och att förändra den utifrån nya kunskaper.
Jag brukar dessutom ofta ta upp hjärntvätt som något jag stör mig på i de grupperingar som jag nämnt ovan, och det kan se ut på många sätt – antingen via reklam, där vi matas med en och samma fras hela tiden tills vi tror att den är sann, eller genom att vi i olika grupperingar upprepar ett påstående tills alla tror på det.
Lagen om Attraktion är egentligen samma skit, där man i det andliga bestämt sig för att denna universella lag endast ska fokusera på ljus och kärlek, för annars påstås det att vi bjuder in det mörka i vårt liv. Tänker någon utanför boxen så kommer massan direkt och säger att man ska tänka annorlunda för att det annars är farligt, och att man endast ska tänka positiva tankar. Total galenskap och skapat ur rädsla, om du frågar mig. Jag vill veta vad som finns där ute, så att jag kan välja att låsa min bil och bestämma vilka jag ska umgås med. Det finns inte bara gott i världen – men genom att förstå båda sidor så kan jag välja var jag väljer mitt fokus och hur jag styr mitt liv. Det som de lyckats skapa med denna (högst medvetna) marknadsföring är en grupp av nickedockor, som inte ens lyssnar på sin intuition och sitt klarseende när de ser på sin omvärld, utan sitter i tystnad och blundar! För mig som Indigo så är det lika hemskt att se, som att de i USA opererar bort klorna på katter så att de hellre ska passa in i deras glamorösa lyxvillor…
Så varför i all sin dar behöver vi någon som ska rädda oss?
Vad är det vi egentligen behöver räddas från?
Eller kanske, varför har vi tappat tron på oss själva så pass att vi inte ens förstår vår kraft?
Vi är MILJARDER av människor, och det är inte ens 1% som har sådan makt att den (tror att den) kan säga åt oss vad vi ska göra. Makten kommer aldrig från den – utan den kommer från att vi TROR att den har makt över oss.
Det viktiga i detta är att ni ifrågasätter. Och då menar jag att ni ifrågasätter ALLT som ni fått lära er är sant, oavsett om det är via statliga verk eller uppfostran. Vi bär så många dolda och falska sanningar med oss som vi inte ens förstår att vi är påverkade av.
Det är dags nu, att förstå att du är freaking AMAZING! Och du behöver inte en enda jäkel som ska rädda dig! Kom ihåg det!
Over and out!
Eleonor Amora